Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poesi - Tårpilen på Sankt Helena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Tårpilen på Sankt Helena.
Sic transit gloria mundi.
(ïjï)an satt uppä ensliga klippan en qväll,
Såg ut öfver skummande haf,
Han satt der sä ensam som örnen på häll,
Så stilla som bilden på graf.
Hans stjerna var slocknad och sargad hans barm,
Och modet var borta och domnad hans arm.
Mot klippan de vredgade vågorna gå,
De sjunga för hjehen sin sång.
Om segrar, ja blodiga segrar också
Dc sjunga en drapa så lång.
De sjunga om glädjen i strålande borg,
De sjunga om grafvar, om rdrar och sorg.
Och solen hon dalar, men hjelten är qvar,
Han sitter pä klippan sä tyst,
Han ser uppä böljan, som tröttnat nu har,
Han ser efter facklan, som lyst.
Det skymmer der ute, i hjärtat är natt,
Och hjelten från Jena han dignar så matt.
Då kom der så stilla i aftonens frid
En flicka till hjelten på strand.
En tröstande engel, en elfva så blid.
Hon nalkas ocb fattar hans hand.
»Nu kan jag min lexa, förhör mig nu den!»
Så talar den lilla till hjelten, sin vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
