Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poesi - Tårpilen på Sankt Helena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Ooh hjelten tar boken, och flickan så glad
Hon läser om Herren vår Gud,
Hon läser om honom, »som rcdt oss en stad»,
Som redt oss en skinande skrud.
Hon läser om »kronan», som räckes en gång,
Om »palmen» och »segren» och englarnes sång.
Den lilla hon vandrar till fästet igen.
På klippan satt hjelten dock qvar:
»Haf tack, du, min enda, ja endaste väD,
Haf tack för den helsning du bar!
Du förde min tanke till hembygdens ö,
Till bergen der hemma, till välbekant sjö.
Du förde min tanke till barndomens vår,
Då mindre, men lycklig jag var,
Då äran ej fröjdat, ej gett några sår,
Då barnet satt trygt hos en far.
Nu nalkas min stormiga lefnad sitt slut,
Snart örnen får flyga fråQ bojorna ut.
Hvart flyger då örnen? Hon läste om Gud,
Om »kronan» och »palmen» och »frid»,
Hon läste om »sängen», om »skinande skrud»,
Hon läste om »ro» efter strid.
O, kundo jag kasta mitt ankare så,
Då vore jag lycklig, ja lycklig ändå!»
Så hjelten. Den brutne i aftonen gick,
Men pannan, den stolta, var vek.
Och fuktiga skyar de täckte hans blick
Och kinden var vissnad och blek.
Snart bojorna brusto, man redde en graf
Bland klippor der ute i skummande haf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
