Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Spectabilis vir Nicolaus de Maclauellis secretarius et mandatarius florentinus honorandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men detta försök till »äreräddning» torde vara dömt
att misslyckas. Över måttet av en synnerligen habil
och synnerligen hänsynslös skälm, okunnig, rå, ända
in i sjuttioårsåldern vanvettigt njutningslysten,
behärskades han helt och hållet av tvenne passioner, tvenne
tankar, tvenne »principer»: att njuta av sin höga
ställnings privilegier, »godere il papato» och att omhulda
sina barn. I högsta måtto ägde han den för
primitiva, personlighetssaknande människor så
karaktäristiska förställningsförmågan; hans förmåga att draga
även mycket erfarna personer vid näsan var fenomenal.
Men denna skådespelarekonst bottnade i vildens
karaktärslöshet, ej i den disciplinerade människans
självbehärskning: Sorg och glädje fann honom
motståndslös, i all synnerhet glädjen. Efter sitt val till
påve blev han offer för ett verkligt glädjedelirium,
som i högsta måtto skandaliserade den ej alltför
nogräknade konklaven; då hans son, hertigen av Gandia
mördats av sin yngre bror, Cesare, är han nära att
förlora förståndet, under ett par dygn springer han av
och an på Castel S. Angelos terrass, bölande som en
tjur av smärta. Men han har ingen tanke på att
straffa mördaren, och hans sorg är lika kortvarig som
häftig. Kärleken till avkomman är eljest det enda
bestående, påtagliga, det enda mänskliga
karaktärsdraget hos denne vilde; om och i vad mån denna
passion var uppblandad med perversa instinkter, må
lämnas därhän — säkert är, att livsglädjen och kärleken
till barnen voro de enda egenskaper, som den store
skådespelaren aldrig behövde affektera.
Machiavelli, som i förställningskonst och
hänsynslöshet fann två av »furstens» förnämsta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
