Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Spectabilis vir Nicolaus de Maclauellis secretarius et mandatarius florentinus honorandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändigaste dygder, måste på Alexander och hans son
Cesare lägga en helt annan måttstock än den, efter
världen begagnat. I en randanteckning till »Fursten»
säger Kristina av Sverige: Man må säga vad man vill
om Alexander, det var dock en stor påve. Och utan
tvivel var han stor i förmågan att använda sig av
omständigheterna och av människors godtrogenhet,
svagheter, laster för att nå sitt icke alltför storslagna
mål. Utan andra maktmedel än den allt mer och mer
försvagade påvliga auktoriteten lyckades han grunda
ett betydande rike i mellersta Italien. Visserligen var
denna statsmannagärning utförd icke till Kyrkans utan
endast till sonen-hertigens förmån. Men, tröstar sig
statsmannen Machiavelli, Kyrkan blev dock till sist
både påvens och hertigens arvtagare.
Följde så efter Alexanders och efter den
dödssjuke Pius III:s korta pontifikat Julius den andres.
Han fullföljde och utvidgade Borgias erövringar och
detta icke endast eller huvudsakligast till sin släkts
förmån utan till Kyrkans. Han ägde i högsta grad
just vad Alexander saknade: de stora vyerna och
den nobla, relativt oegennyttiga ärelystnaden att väl
förvalta sitt ämbete — som han väl till märkandes mera
uppfattade som en världslig furstes än som
själaherdens. Dantes värld, den alltbehärskande kejsarens
och den allt behärskande påvens medeltida värld hade
nu en gång för alla måst giva plats för något nytt, för
en kaotisk, formlös, mjuk och bildbar värld. Det
medeltida Italiens feodala och republikanska stater
voro i upplösning; redan ägde Europa tvenne moderna
stormakter, Frankrike och Österrike-Spanien, kring
vilka småstaterna under århundraden skulle rotera;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
