Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Spectabilis vir Nicolaus de Maclauellis secretarius et mandatarius florentinus honorandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som de flesta män av hans stånd och tid levde, och i
sin ungdom fann han väl ungdomens lättsinniga nöjen
bra angenäma. Men som man var han vida mer
arbetaren än njutningsmänniskan.
Kärleksskvallret är snarare de sockerbitar, varmed
han lockar det gamla barnet Vettori att taga in de
beska pillerna: Machiavellis klagan över sitt
orättvisa öde. Under fem års tid väntade han på Vettoris
brev som spelaren väntar på kulans val mellan rouge
och noir. Kulan föll alltjämt på svart, vinsten uteblev.
Francesco Vettori njöt av vännens brev men var
alltför bekväm och försiktig för att taga någon
kraftigare, kanske komprometterande åtgärd. Några av
breven nådde dock fram till hans helighet — utan
resultat.
För Machiavelli återstod således ingenting annat än
att odla jorden, spela med krogvärden, gräla med
bönderna och om kvällen ikläda sig högtidsdräkten för
att träda in i sitt bibliotek, där han säkerligen icke
saknade varken Aristoteles eller Polybios, varken
romersk historia eller florentinsk krönika. Det var
tydligt att Medicéerna och Florens icke hade någon
beskickning, intet uppdrag att giva honom. Ser
Niccolò tar sitt parti. Han ger sig själv ett uppdrag,
han blir en av tidens många ambassadörer i det gamla
Hellas och det gamla Rom. Han studerar Nabis i
Sparta, spionerar på Cæsar i Rom, men överallt för han
med sig sitt minnes anteckningar från
femtonhundratalets Florens, Rom, Italien, Frankrike, Tyskland,
Schweiz. Varje studie blir till en jämförelse, varje
jämförelse blir ett råd, en regel, en maxim. Och —
som förr i Rom, i Frankrike, i Tyskland — sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
