Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Om frikostighet och gnidighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[3 126 ¬
svarar jag: låt oss göra skillnad emellan om du redan
är furste eller om du står i begrepp att bliva det. I
förra fallet är frikostighet till skada; i det senare
åter synnerligen nödvändig. Czxsar slog in på den
vägen för att tillvälla sig makten i Rom, men hade
han levat längre, och hade han icke då minskat sina
utgifter, skulle han ock ha förlorat väldet. Säger
man, att många frikostiga furstar uträttat stora ting
med sina krigshärar, så svarar jag: det beror på, om
de skänka bort egna och undersåtarnas ägodelar eller
främlingars. I förra fallet bör man vara sparsam; i
det senare så frikostig, som det bara är möjligt. Ty
den furste, som bestrider krigsomkostnaderna för¬
medels rov, plundring, lösepenning, andras ägodelar,
måste vara frikostig för att soldaterna skola följa
honom. Det som ej är ditt eller dina undersåtars kan
du frikostigt skänka bort; så gjorde Cyrus, Cesar,
Alexander den store. Det endast ökar ditt anseende,
men att giva av ditt eget, det skadar. Ingenting äter
så upp sig själv som frikostighet; utövande denna
dygd förlorar man förmågan att utöva den och blir
fattig och föraktad eller — för att undvika fattig¬
domen -— rovgirig och hatad. Att bliva hatad och för¬
aktad är, vad en furste framför allt måtte akta sig för,
och det är just dithän, som frikostigheten leder. Under
alla förhållanden är det klokare att föredraga namnet
gnidare, som väl väcker förakt men ej hat. Vill du
kallas frikostig, så tvingas du ovillkorligen till rofferi,
vilket skänker dig både hat och förakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
