Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att lämna den till, — det är min olycka. Man måste
skaffa sig sitt bröd, och så drar man sig alltid fram,
ers nåd.
— Jag skulle vara verkligt glad, om jag kunde
skaffa dig någon lindring. Hur skulle det kunna
ske? sade den unge mannen och såg med
deltagande på bonden.
— Ja, hur skall jag få lindring? Det vet man
ju, att äger man jord, så måste man också göra
dagsverken på herrgården, så är det ju nu en gång
inrättat. Jag måste på något sätt härda ut, tills
pojken växt upp. Om bara ers nåd ville vara så
snäll och befria honom från skolan. Nyligen var
kommunalskrivaren här, och han sade, att ers nåd
fordrade, att också han skulle gå i skolan. Honom
kan ers nåd väl dock befria! Vad kan han ha för
ett förstånd? Han är ännu ung och begriper
ingenting.
— Nej prata du, bror, hur du vill, sade
godsägaren, — men din pojke kan redan förstå. Det är på
tiden, att han börjar lära sig något. Jag talar till
ditt bästa. Tänk efter själv! Han växer upp för
dig, övertar lantbruket och kommer att kunna både
läsa och skriva, ja, till och med att läsa i kyrkan.
Allt hemma hos dig kommer att bli bra med Guds
hjälp, sade Nechljudof, i det han försökte att
uttrycka sig så lättförståeligt som möjligt, varvid han
av någon anledning rodnade och stammade.
— Obestridligt, ers nåd. Ni önskar oss intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
