Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog vara roligt att styra och ställa, men krafterna
räcker inte. Och gumman min är sjuk, varje år
föder hon ett flickebarn, och alla måste man ge att
äta. Jag är ensam om att gno och arbeta, men
hemma har jag sju själar. Det är väl syndigt
inför Gud, men ofta tänker jag: ”Ack om Gud snart
ville ta ett par av dem till sig! Det skulle bli
lättare för mig då, och för dem skulle det vara bättre
än att lida här.”
— Ack, ack! suckade gumman liksom för att
bekräfta sin mans ord.
— Se, den där är all hjälp jag har, fortsatte
Tjuris och pekade på en ljushårig, lurvig sjuåring,
som just nu skygg och tyst kom in genom den
knarrande dörren och förvånat och tjurigt tittade på sin
herre, allt under det han med sina små händer höll
sig i sin fars skjorta. — Det är all hjälp, jag har,
fortsatte Tjurisenok med klingande stämma och
strök med sin grova hand över pojkens vita hår. —
När kan jag vänta mig något av honom?... Redan
nu överstiger arbetet mina krafter. För ålderns
skull vore det väl inte så farligt, om jag inte hade
bråck, som plågar mig. Vid dåligt väder skulle
jag vilja skrika, och det borde redan för länge sedan
ha varit tid för mig att dra mig tillbaka från
dagsverksskyldigheten som de andra gamla gubbarna.
Se till exempel på Dutlof, Djomkin och Zjabref, —
alla äro de yngre än jag, men ändå har de för länge
sedan lämnat ifrån sig jorden. Nå, jag har ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
