Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos människor, som lida av vattensot, och betäckta
med små fina, vita hår. Han hade sovit så djupt, att
han icke på villkor kunde öppna ögonen riktigt eller
stå utan att vackla och gäspa.
— Skäms du då inte, började Nechljudof, — att
sova mitt på ljusa dagen, då du måste bygga upp
gården och då du inte har något bröd?...
När Davidka hade mornat sig från sin sömn och
började förstå, att hans herre stod framför honom,
knäppte han händerna om magen, sänkte huvudet
och lutade det litet åt sidan och rörde icke en lem.
Han stod och teg. Men hans ansiktsuttryck och
hela hans kroppsställning sade: ”Jag vet, jag vet. Det
är inte första gången, jag hör detta. Nå, slå mig,
om det behövs. Jag skall nog fördra det.” Han
tycktes önska, att hans herre skulle sluta att tala
och i stället desto fortare börja slå honom, ja, slå
honom på de svullna kinderna, men sedan lämna
honom i ro så fort som möjligt. Då Nechljudof
märkte, att Davidka icke förstod honom, försökte
han medelst olika frågor få bonden ut ur hans
ödmjukt tåliga tystnad.
— Varför har du bett mig om ved, då det ligger
sådan här hos dig sedan en hel månad tillbaka, och
den får ligga här över den allra ledigaste tiden?
Davidka teg envist och rörde sig icke.
— Nå så svara!
Davidka brummade något och ryckte med
ögonhåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
