Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rutiga näsduk tillrätta, som var bunden om hennes
huvud, och neg djupt för godsägaren.
— En god helg, ers nåd. Beskydde dig Gud, vår
Fader, sade hon.
När Davidka fått syn på sin mor, blev han
märkbart förlägen, böjde litet på ryggen och lät halsen
sjunka ännu djupare ner.
— Tack, Arina, svarade Nechljudof. — Jag höll
just på att tala med din son om ert jordbruk.
Arina, eller som bönderna kallade henne alltifrån
hennes barndomstid, Arina Burlak, stödde hakan på
högra handens knytnäve, vilken åter vilade mot
vänstra handens flata. Utan att låta sin herre tala ut,
började hon prata så gällt och ljudligt, att hela
stugan fylldes av hennes röst och det utifrån kunde
tyckas, som talade plötsligt flera kvinnor på en gång.
— Varför, du min far, varför tala med honom!
Han kan ju inte ens prata som en människa. Se,
hur han står där som en tölp, fortsatte hon, i det
hon föraktfullt med sitt huvud visade på Davidkas
massiva figur. — Ett sådant jordbruk jag nu har,
far lille, ers nåd! Fattiglappar är vi. Sämre folk
än vi finns inte i hela din by, varken när det gäller
att åstadkomma något för oss själva eller när vi gör
dagsverksarbete. Det är en skam! Men det beror
bara på honom. Vi födde honom till världen, gåvo
honom att äta och dricka och kunde knappast tåla
oss, tills pojken växte upp. Se där nu, vad det var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
