Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi väntade på. Bröd kan han vräka i sig, men
arbetar gör han som den där murkna träklossen där.
Det enda, han förstår sig på, är att ligga på ugnen
eller stå så där och klia sig i sin dumma skalle, sade
hon och härmade honom. Om du bara ville ge
honom ordentligt med stryk! Far, jag ber dig själv
därom. Straffa honom för Guds skull eller till
kasernen med honom, det kommer på ett ut. Jag har
ingen makt med honom längre, så är det fatt.
— Nå, är det inte syndigt av dig, Davidka, att
bringa din mor därhän? sade Nechljudof och vände
sig förebrående mot bonden.
Davidka rörde sig icke.
— Om karln vore sjuklig, så skulle jag intet
säga, fortfor Arina med samma livlighet och samma
gester, men se bara på honom; han är ju uppblåst
som en mjölnargris. Han är, tycks det, en sådan
fettklump, att han inte kan arbeta. Nej, han
kommer att gå under där uppe på ugnen, den lathunden!
Griper han sig an med något, så vill jag inte se på; se
bara, hur han reser sig, när han rör sig framåt
o. s. v., sade hon, i det hon drog ut på orden och
klumpigt vände sig från den ena sidan till den
andra med sina kantiga axlar. — Som till exempel i
dag. Den gamle fick ensam fara till skogen efter
ris. Men jag sade till honom att gräva en grop.
Men inte blev det av! Han har inte ens tagit
spaden i hand... (Hon teg en liten stund.) Han har
fördärvat mig, värnlösa kvinna! började hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
