Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig själv under hänförelse och lade som måttstock
på alla tidigare åsikter och upplevelser sin
nyuppdagade och, som det tycktes honom, fullständigt nya
sanning. ”Hur dumt var icke allt det, som jag
visste, trodde på och älskade”, sade han för sig
själv. ”Kärleken och självförsakelsen äro den enda
verkliga, av ödet oberoende lyckan!” upprepade han
leende. Han tillämpade denna tanke på alla sidor
av livet och fann bekräftelse därpå såväl i livet som
i den inre rösten, som sagt honom, att det var det
rätta, och han erfor en ny känsla av sprittande
glädje och förtjusning. ”Alltså måste jag göra det
goda för att bli lycklig”, tänkte han, och hela
framtiden tecknade sig för honom, men icke längre på
ett abstrakt sätt utan i levande bilder, och han såg
sig själv föra en godsägares liv.
Han såg framför sig ett ofantligt arbetsfält för
hela sitt liv, som han vigt åt det goda och som alltså
skulle bliva lyckligt. Han behövde icke söka sig
ett verksamhetsområde, det låg färdigt; han hade en
omedelbar plikt: Han hade sina bönder... Vilken
glädjande och tacksam uppgift väntade honom icke!
”Att verka för denna enkla, mottagliga och
ofördärvade samhällsklass, befria den från fattigdom,
bibringa den välstånd och bildning, sådan som jag
till min lycka har kommit i åtnjutande av, rätta dess
fel och brister, som spirat ur okunnighetens och
vidskepelsens jord, utveckla dess sedlighet och
förmå den att älska det goda... Vilken lysande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
