Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till din faster. Hon skrev ord, som var sanna...
— Sådant var njanjans råd.
Nechljudof blev allt sorgsnare. Hans högra hand,
som var stödd mot knäet berörde slappt
tangenter-ina. Det ljöd ett ackord, ett andra, ett tredje . . .
; Nechljudof flyttade sig närmare, drog den andra
handen ur fickan och började spela. Ackorden,
som han tog, voro ibland icke förberedda och icke
ens alldeles riktiga, ofta voro de så vanliga, att de
förekommo en banala, och de pekade icke på någon
som helst musikalisk begåvning hos honom, men
denna sysselsättning beredde honom en obestämd,
sorgsen njutning. Vid varje harmoniförändring
väntade han med ångest i hjärtat på vad som skulle
bliva av det, och när det nya uppstått, fullbordade
han förvirrat i sin fantasi det, som fattades. Han
tyckte sig höra hundratals melodier från en kör och
en orkester, som ljödo i samklang med hans
harmoni. Den största njutningen beredde honom den
stegrade verksamheten hos hans fantasi, som utan
sammanhang och avbrutet men med slående
klarhet visade honom de mest olikartade,
sammanblandade och befängda bilder och tavlor ur det
förgångna och det kommande. Än visar sig för honom
Davidka Bjelys uppsvällda gestalt, som vid
anblicken av sin moders svarta, seniga knytnäve
förfärat rycker i de vita ögonhåren, han ser hans runda
rygg och ofantliga, med vita hår täckta händer, som
, blott med tålamod och undergivenhet under ödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
