Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarat på all misshandel och allt umbärande. Än ser
han den raska amman, som under sin tid på gården
blivit dristig, och av någon anledning föreställer
han sig, att hon går omkring i byarna och predikar
för bönderna, att de måste gömma sina pengar för
godsägarna, och omedvetet upprepar han för sig
själv: ”Ja, de måste gömma sina pengar för
godsägarna.” Än visar sig plötsligt för honom hans
tillkommande hustrus blonda huvud, som i tårar och
djup sorg lutat sig mot hans skuldra. Än ser han
Tjurisenoks goda, blåa ögon, som med ömhet se
på hans ende, lille tjocke son. I honom ser han utom
en son även en medhjälpare och räddare. ”Se,
detta är kärlek!” viskar han. Sedan minnes han
Juch-vankas moder, det tåliga och allförlåtande uttryck,
som han, oaktat hennes framskjutande tand och
vanskapliga drag, varseblivit i hennes åldrade
ansikte. ”Jag är säkerligen den förste, som varsnar
detta under hennes sjuttioåriga levnad”, tänker han
och viskar: ”Underligt!” Och omedvetet fortsätter
han att beröra tangenterna och lyssna till tonerna.
Därpå erinrar han sig livligt sin flykt från bina
och Ignats och Karps ansiktsuttryck; tydligen vilja
de skratta, men de låtsa, som om de icke se honom.
Han rodnar och ser sig ofrivilligt om efter njanjan,
som fortfarande sitter vid dörren och tiger.
Oav-vänt stirrar hon på honom; då och då skakar hon
på sitt gråa huvud. Men plötsligt framstår för
honom ett trespann svettiga hästar och Iljuschkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
