Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starka, sköna gestalt med de ljusa lockarna, de
muntert lysande, smala, blå ögonen, med den friska
rodnaden och det ljusa fjunet, som nyss börjat betäcka
hans läpp och haka. Han erinrar sig, huru Ujuschka
fruktat att icke mer släppas ut på körslor och hur
ivrigt han tagit denna sin favoritsysselsättning i
försvar. Och Nechljudof ser en grå, tidig morgon, en
halkig landsväg och en lång rad högt lastade, med
bastmattor betäckta trespannsforor, försedda med
stora, svarta bokstäver. Mätta hästar och kraftiga
ben skramla med skällorna, kröka ryggen, spänna
draglinorna och draga med jämna steg uppför
berget, i det de av alla krafter haka sig fast i den
slipp-riga vägen med sina långa järndobbar. I riktning
mot raden av foror kör posten i full fart utför
berget, bjällrorna klinga, så att det ekar långt inne i
den djupa skogen, som sträcker sig längs båda
sidorna av vägen.
— He-e-ej! skriker postkusken, som har en
metallplåt på lammskinnsmössan, högt med sin
barnsliga röst och lyfter piskan över huvudet.
Vid den första vagnens framhjul vandrar tungt
och med dyster blick Karp med sina stora stövlar
och sitt röda skägg. På det andra lasset sticker
II-juschkas huvud fram; han har på morgonkvisten
legat framme under bastmattan och värmt sig
riktigt ordentligt. Tre med resväskor lastade
trespanns-vagnar ha farit förbi under skrammel av hjul,
klockklang och tillrop. Ujuschka gömmer åter sitt vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
