Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det tjänar till ingenting att orda mera i den saken.
Men ett vill jag säga dig, och det är, att du ännu
aldrig har älskat, och ännu inte vet, vad kärlek är.”
Den unge resklädde herrn ville svara, tog sig om
huvudet med båda händerna, men fann ej ord.
Slutligen sade han:
”Aldrig älskat!... Ja, det är verkligen så! Jag
har aldrig älskat, men jag har en brinnande åtrå att
lära känna kärleken. Men ges det väl en sådan
kärlek, som jag drömmer om? Allt är ofullkomligt.
Men varför tala härom? Jag har bedragit mig
själv, förfelat min tillvaro, och nu är det slut. Ja,
du har rätt: Jag måste börja att leva på nytt.”
”Och du skall på nytt göra misstag, förlöpa dig”,
inföll nu den unge mannen, som låg på soffan. Men
hans ord uppfattades ej.
”Det gör mig ont att resa, men på samma gång
känner jag mig glad däråt. Varför det smärtar mig,
kan jag inte säga.”
Han fortsatte att tala för sig själv och märkte
inte, att ämnet föga intresserade hans sällskap.
Människan är aldrig mera egoist, än då hon ger efter
för ögonblickets hänförelse; man tror i sådana
stunder, att det inte ges något härligare och
intressantare än man själv.
”Dmitri Andreitsch, kusken vill inte vänta
längre”, förklarade en ung tjänare, som trädde in klädd
i en päls, som han hade surrat fast om livet med
ett skärp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
