Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Hans hästar ha stått för dörren sedan klockan
tolv, och nu är hon fyra.”
Dmitri Andreitsch såg på Vanja. Dennes dräkt,
hans filtskodon och sömniga ansikte kommo honom
att tänka på det nya liv, som väntade — ett liv av
umbäranden, arbete och möda.
”Det är verkligen på tiden”, sade han. Och
tillade, i det han knäppte igen pälsen: ”Farväl, mina
vänner!”
Vännerna uppmanade honom att skicka ut
drickspengar till kusken och låta honom vänta litet till,
men det ville han inte, drog hårdare till pälsen om
livet och blev stående mitt i rummet. Vännerna
togo avsked av honom, de omfamnade och kysste
varandra upprepade gånger. Den resande gick fram
till bordet, tog ett glas vin och tömde det, och i det
han fattade den lille fules hand, sade han rodnande:
”Säg mig. .. jag bör och jag vill tala öppet med
dig, ty jag håller mycket av dig.. . Älskar du
henne? Jag har alltid misstänkt det... säg... Ja?”
”Ja” svarade vännen och smålog milt, ”då
kanske. ..”
”Jag ber er mycket om ursäkt, men jag har fått
tillsägelse att släcka ljuset”, sade hotelluppassaren,
som hört sista delen av samtalet och inte kunde
begripa, varför de unga herrarna ideligen talade om
samma sak. — ”At vem av herrarna skall jag
lämna räkningen; åt er, min herre?” tillade han, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
