Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han just for förbi, och förundrade sig över, att det
var så egendomligt byggt, och i nästa ögonblick
frågade han sig, varför Vanjuschka och kusken, som
voro fullkomliga främlingar för honom, det oaktat
befunno sig i hans omedelbara närhet, tvungna att
följa honom och nödsakade att liksom han själv
tåla alla stötar, som sidohästarna vållade varje gång
de häftigt knyckte i de av kölden stelnade
draglinorna. Så upprepade han åter: ”Så snälla de äro!
Vad jag håller av dem!” En gång sade han till och
med: ”Det är riktigt beundransvärt!” men hejdade
sig och började fundera över, om han möjligen
kunde vara berusad. Ja, nog hade han druckit ett par
flaskor vin, men vinet enbart berusade honom inte!
Han tänkte på de varma, vänliga ord, som sagts till
honom vid avskedet, på handtryckningarna, på
blickarna, på tystnaden och på tonfallet i de röster, som
ropat till honom: Farväl, Mitja! Han påminde
sig sin egen bekännelse och alltsammans blev för
honom så underbart och rörande. Före avresan hade
alla, vänner, släktingar och andra annars ganska
likgiltiga människor, liksom kommit överens om att
visa honom intresse och förlåta honom hans fel
liksom före ett skriftermål eller inför döden.
”Kanske kommer jag aldrig tillbaka från
Kaukasus”, tänkte han. Och det föreföll honom, som om
han utom vännerna älskade och saknade ännu någon
mera, och hans hjärta blev djupt bedrövat.
Emellertid var det icke den känsla, han hyste för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
