Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Min släde!” ropade en av de kvarvarande.
Kuskarna rörde tömmarna. Medarna gnistrade mot
marken.
”Vilken präktig pojke Olenin är!” sade en av de
unga männen, ”men vilken galenskap att resa till
Kaukasus och till på köpet som fänrik! Äter du
middag på klubben i morgon 1”
”Ja visst!”
Och de åkande skildes åt.
Den resande hade satt sig längst inne i slädan. Det
kändes rätt varmt, och han knäppte upp pälsen.
Troj-kan med de tre hästarna förde bort honom i
mörkret från den ena gatan till den andra, förbi hus, som
han aldrig förr hade sett. Olenin tänkte för sig
själv, att detta måtte vara en väg, som endast
resande togo. Allt var mörkt, dystert och stilla
omkring honom, och i hans själ vaknade kärlek, saknad
och ljuva minnen.
II.
”Vad jag håller av dem! Ack, så mycket, av
hela mitt hjärta”, sade han för sig själv, och tårarna
kommo honom i ögonen. Men varför skulle han
gråta? Och vilka voro de, som han höll så mycket
av? Det skulle han inte ha kunnat säga. Helt
omedvetet satt han och gav akt på ett hus, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
