Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kvinnorna gå in i stugan. Ulitka tar en
tändsticksask, en ovanlig lyx hos kosackerna, och
försöker att öppna den, vilket går långsamt, ovana, som
hennes av arbete hårdnade fingrar äro, vid sådana
små tingestar. Den besökande slår sig ned på
tröskeln i tydlig avsikt att prata bort en stund.
”Är din man kvar i skolan?” frågar hon.
”Ja, mor, han håller på med sina gossar, men han
har skrivit, att han kommer hem helgdagarna.”
”En klok och lärd man, du har!”
”Ja visst, mycket lärd!”
”Och min Lukaschka him är vid posteringarna
och får inte permission att komma hem.” Detta
visste Ulitka förut, men den främmande ville föra
talet på sin son, som han ville skulle gifta sig med
Marjanka, sedan han nu inträtt i tjänsten.
”Är han kvar vid posteringen?”
”Ja han är kvar, mor, och har inte varit hemma
hos mig sedan senaste helgen. För några dar sedan
skickade han hem sina skjortor med Fomuschkin.
Hans förmän lära vara nöjda med honom.
Lukaschka är kry och belåten, det fattas honom
ingenting. Han lät mig också veta, att de nu äro
abre-kerna på spåren.”
”Nå, Gud ske lov för det. Din son är en riktig
ur wau.”
”Lukaschka hade en gång räddat en gosse från
att drunkna, och hade då fått detta tillnamn, som
väj närmast kan översättas med räddare. Ulitka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
