Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påminde om denna händelse för att säga sin gäst
en artighet.
”Ja, han är en god son, en präktig pojke; om jag
bara finge se honom väl gift, så kunde jag med lugn
lägga ihop mina ögon.”
”Åh, inte annat än det; det finns gott om flickor
i stanitzan”, sade den gamla, illmariga frun och slog
igen tändsticksasken.
”Ja, visst finns det många”, sade Lukaschkas mor
och skakade på huvudet, ”men maken till din
Marja-nuschka får man allt söka efter.”
Ulitka förstod nog god mening, men förhöll sig
litet stram. Ty hon var rik, gift med en officer, då
Lukaschka däremot endast var en faderlös simpel
kosack. Dock såg han bra ut, det kunde inte
förnekas. Hon ville för övrigt inte så snart skiljas från
sin dotter och slutligen hörde det ju till god ton att
göra invändningar.
”Då Marjanka kommit till passande ålder, blir
hon nog så bra som någon annan”, sade hon iite
blygsamt.
”Jag skall skicka till dig min böneman”, sade
Lukaschkas moder, ”och själv skall jag gå och
framställa min begäran till Ilja Vassilitsch.”
”Till Ilja? Det är till mig man måste vända sig”,
sade den gamla, en smula högdraget. ”Men allt i
sinom tid.”
Lukaschkas mor såg på den andras stränga an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
