Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enformiga lopp. Några, plågade av värmen,
tvättade sitt linne, andra åter sjöngo, där de lågo
utsträckta på den heta stranden. Bredvid hyddan hade en
dödfull kosack slagit läger; han hade lagt sig i
skuggan av väggen för ett par timmar sedan, nu stekte
solstrålarna på hans magra och bleka ansikte.
Lukaschka höll utkik från vakttornet; han var en
stor och vacker ung man omkring de tjugo åren och
liknade mycket sin mor. Hela hans utseende
vittnade om både fysisk och andlig hälsa. Länge hade
han ej varit i tjänsten, men man kunde gott se på
honom, att han var medveten om sin värdighet som
kosack och soldat. Hans vida kaftan var mycket
sliten, skinnmössan satt bakpå nacken, som
tschet-schentserna bruka bära den. Hans dräkt var
verkligen ej dyrbar, men han bar upp den bra och han
hade tydligen avsett att likna tschetschentserna. En
äkta djighit måste hava vackra vapen; vad
uniformen angår, kan den gott stå efter. Men han bär den
slitna dräkten och sitt vapen på ett alldeles särskilt
sätt, som inte vem som helst kan göra efter.
Lukaschka kunde det han, och man såg vid första
ögonkastet, att han var en verklig krigare. Han hade
satt handen över mössan och kisade med ögonen, då
han såg ut i fjärran mot tscherkessbyn. Hans drag
voro egentligen ej regelbundna, men han väckte
ovillkorligen uppmärksamhet genom sitt kloka,
intelligenta utseende och man måste säga till sig själv:
”Vilken vacker pojke!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
