Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Så mycket kvinnor därborta, så mycket kvinnor”,
sade han högt, utan att egentligen vända sig direkt
till någon.
Nazarka, som låg nedanför, lyfte hastigt upp
huvudet :
”De gå väl till källan”, sade han.
”Man skulle skjuta av ett skott i högen”, sade
Lu-kaschka skrattande, ”det skulle vara muntert att
skrämma dem en smula.”
”Ditt gevär går inte så långt.”
”Hå, hå, det går ännu längre. Vänta bara till
deras högtid kommer; då skall jag gå över till deras
Ghirey-khan och dricka öl”, sade Lukaschka och
viftade otåligt bort flugorna, som plågade honom.
Det hördes ett prassel i buskarna, och
kosackernas uppmärksamhet blev väckt. En brokig jakthund,
som ivrigt sökte ett spår, sprang in i posteringen.
Lukaschka kände igen hunden. Det var hans
grannes, farbror Jeroschkas hund, och efter honom
syntes snart den gamle jägaren själv.
Jeroschka var en gammal kosack, jättelik till
växten, med vitt skägg; hela gestalten var så välbildad,
att då han trädde ut ur skogen, glömde man hans
längd. Han var klädd i en gammal, dålig kaftan,
och på fötterna hade han trasiga hjortskinnskor,
fästa med snören. På huvudet hade han en ruggig
gammal skinnmössa. Över ena skuldran hängde
ka-bilkan, ett vapen, som man använder vid fasan jakt,
och en påse; på andra skuldran bar han en vildkatt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
