Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - VI - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Åh, det är ju Lukaschka, urwanen”, utropade den
gamle jägaren. ”Var sköt han vildsvinet, säg?”
”Jaså, du har inte sett mig häruppe, ja, du är ju
också så liten, räcker inte att se så högt”, sade
Lukaschka, skämtande med Jeroschkas ovanliga längd.
”Det var nära”, tillade han allvarsamt; ”min bössa
låg i sitt fordral, men Iljuschka sköt. Jag ska’ visa
dig stället, gubbe, det är inte alls långt härifrån, och
jag känner alla stigar. Onkel Mossew”, sade han i
myndig, nästan befallande ton till underofficeren,
”tiden är inne för avlösning”. Och utan att invänta
befälhavarens order, tog han sin bössa och gick ned
utför stegen.
”Kom hit”, ropade underofficeren, och såg sig
fundersamt omkring. Ӏr det inte din tur,
Gur-ko? ... Gå dit upp! Det har blivit en duktig pojke,
den där Lukaschka”, sade han till den gamle
jägaren, och liksom du kan han aldrig vara sysslolös;
han har nyligen gjort ett vackert skott.”
VII
Solen hade nyss gått ned. Hastigt sänkte sig
nattens skuggor över landskapet. Kosackerna hade gått
till aftonmåltiden; endast den gamle Jeroschka
stannade vid platanen och väntade på höken, om vilken
Nazarka hade talat med honom. Lukaschka gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
