Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gjorde i ordning snaror för fasanerna. Han
gjorde sig ingen brådska och sjöng under tiden den
ena visan efter den andra. Oaktat han var så grov
och stor och händerna i förhållande till växten,
gjorde han allt så nätt och behändigt.
”Hallå, Lukaschka!” hördes Nazarkas gälla röst
från skogen. ”Kosackerna äro vid aftonmåltiden!”
Han röjde sig väg genom buskarna. Under armen
hade han en levande fasan.
”Hå, hå”, svarade Lukaschka. ”Var har du tagit
den där, från min snara troligen?”
Nazarka var vid samma ålder som Lukaschka och
även han hade sista våren inträtt i tjänstgöring. För
övrigt voro de grannar och kamrater. Nazarka var
liten till växten, ful och mager; hans pipiga,
jämmerliga röst var en ren öronpina. Lukaschka satt
på tartariskt sätt i gräset och passade sina snaror.
”Jag vet inte; kanske är det din.”
”Har du tagit honom i gropen borta vid platanen,
så är den min, ty där lade jag ut snaror i går.” Han
steg upp och tittade närmare på fågeln. Tuppen
sträckte på huvudet och rullade förskräckt med
ögonen. Lukaschka strök honom smeksamt på det
vackra huvudet.
”Gå och slakta honom, så skola vi göra en pilav
av honom.”
”Skola vi äta upp honom eller ge honom åt
underofficeren? Jag tycker inte. om att döda sådana häf
kräk”, sade Narzarka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
