Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sonens och den helige Andes namn! Jag sköt och
såg genom krutröken, hur han sprattlade. Jag hörde
hans stönande eller tyckte mig höra det... men Gud
vare tack, jag hade träffat honom. Han försökte
resa sig, men hade ej kraft och i nästa ögonblick låg
han styv och stel. Han har ej rört sig sedan, han
måste vara död. Mina kamrater sprungo till
posteringen efter hjälp ... bara ej de andra nu komma
undan!”
Den gamle skakade svårmodigt på huvudet. ”Jaså,
det gick till så ...” sade han endast.
Högljudda rop hördes i detsamma. Det var
kosacker till häst och till fots; man hörde deras ivriga
röster i småskogen.
”Har ni båt med er?” ropade Lukaschka.
”Bra gjort, Lukaschka!” skrek en av kosackerna,
”för nu också hit honom.”
Utan dröjsmål klädde Lukaschka av sig, men höll
under tiden oavvänt ögonen på sitt byte.
”Vänta, Nazarka är ju strax här med båten”,
skrek underofficern.
”Du är en dåre, tag åtminstone din dolk med”,
hördes en annan ropa. ”Tänk, om han ännu lever l”
”Dumheter!” svarade Lukaschka, och tog av sig
kortbyxorna, gjorde korstecknet och kastade sig i
vattnet, som stänkte högt upp omkring honom. Med
långa, kraftiga simtag nådde han sandbanken.
Kosackerna på stranden pratade högt. Tre av dem
hade till häst begivit sig ut att undersöka den när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
