Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste trakten. Vid en krökning syntes Nazarka
med båten.
Lukaschka steg upp på grundet, böjde sig över
liket och ruskade det gång på gång. ”Han är
stendöd”, ropade han med genomträngande stämma.
Kulan hade gått tvärs igenom huvudet. Den döde
var klädd i kortbyxor och skjorta; på ryggen hade
han bössan bunden och en dolk, samt den trädgren,
som till en början hade narrat Lukaschka.
Man hade dragit liket ur vattnet upp på gräset.
Runtomkring stodo kosackerna; en av dem sade:
”Så skall man fånga korparna.”
”Så gul han är!” sade en annan.
”Vart ha väl de våra ridit i väg? Abrekerna äro
tydligen kvar på andra sidan floden. Men om han
ej haft flera bakom sig, hur kunde han våga sig ut
så ensam?”
”Det måste ha varit en djärv en, en äkta dschigit!”
sade Lukaschka hånfullt, i det han vred vattnet ur
de våta kläderna under ideliga frosskakningar, ”han
har färgat skägget och kortklippt det!”
”Han hade stoppat sin blus i en påse på ryggen, så
hade han lättare att simma”, sade en.
Underofficeren, som stod och höll den dödes
vapen i handen, sade till Lukaschka:
”Tag du jackan och dolken och låt mig få bössan,
så ska’ jag ge dig tre rubel för den. Jag ville gärna
behålla den som ett minne. Se, den har en spricka”,
tillade han och blåste i pipan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
