Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lukaschka teg. Han blev tydligen förargad över
underofficerens gnidenhet, men han visste, att det
var ingenting att göra åt saken. Han kastade
tsche-tschenens röck på marken: ”Om det åtminstone
hade varit ett bra plagg, men sådana här lumpor!”
”Du kan väl ha den, när du hugger ved”, föreslog
en av kosackerna.
”Mosew, jag går hem nu”, sade Lukaschka till
underofficeren; han hade tydligen glömt förargelsen
och ville draga nytta av vad han hade avstått till
underofficeren.
”Gå du, gärna för mig! Och nu, gossar, för liket
till posteringen, men först måste ni göra ett
skyddstak av grenar att täcka över det med för solen; de
skola kanske komma för att återköpa liket!”
”Det är ju inte så varmt”, anmärkte någon.
”Nej, men schakalerna kunna sönderslita honom”,
sade någon bland kosackerna.
”Vi måste ställa ut vakt; ifall de komma för att
lösa ut honom, vore det illa, om de funne honom
söndersliten av schakalen”
”Nå, Lukaschka, gör med den saken, som du vill,
men bjud nu dina kamrater på ett glas”, sade
underofficern.
”Ja, det hör till” ropade kosackerna med en mun.
”Tänk vilken tur Gud gett dig, att så utan vidare
döda en abrek!”
”Köp dolken och jackan”, svarade Lukaschka; hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
