Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
terhärmade han tscherkesserna, men mycket
ofullständigt. Man kände genast i honom igen en ryss
och icke en dschigit, men hela hans yttre visade
munterhet, hälsa och självförtroende.
”Ni finner det löjligt, men försök en gång att tala
med detta folk, man får icke ett ord ur dem.” —
Buttert kastade Wanjuschka ett järnämbar på
tröskeln.
”Du skulle ha vänt dig till stanitzans äldste.”
”Men jag känner ju varken väg eller stig”,
svarade Wanjuschka vresigt.
”Vem har förargat dig så där?” frågade Olenin
och såg sig omkring.
”Hin anamme dem, fy! Någon husbonden finns
här inte, han har farit på fiske någonstädes, säga
de, och käringen är en riktig satan”, svarade
Wanjuschka och tog sig om huvudet. ”Hur skall man
kunna leva här? Det är värre än hos tartarerna.
Och det skall ändå vara kristna! Jag tycker bättre
om tartarerna!” slöt Wanjuschka och vände sig bort.
”Ah, är det inte liksom hos oss hemma på landet”,
sade Olenin hånfullt utan att stiga av hästen.
”Var god och ge mig hästen”, sade Wanjuschka,
som tydligen tyckte mycket illa om sakernas nya
ordning, men fogade sig i sitt öde.
”Är således en tartar bättre, säger du,
Wanjuschka?” upprepade Olenin och steg av hästen.
”Ja, ni kan skratta, ni tycker, det är löjligt”,
sade Wanjuschka retad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
