Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Låt kosackerna vara i fred och förarga dig inte,
Ivan Wassilitch”, svarade Olenin, som fortfarande
skrattade. ”Jag skall genast gå till värdfolket; du
skall få se, att jag skall ställa allt till rätta. Du
skall få se, huru belåtna vi skola leva här, reta bara
inte upp dig.”
Wanjuschka svarade icke, utan bara tittade
ringaktande efter sin herre och skakade på huvudet.
Wanjuschka såg i Olenin endast sin herre, och
Olenin såg i Wanjuschka endast tjänaren, och
säkert skulle båda ha blivit mycket förundrade, ifall
någon hade sagt dem, att de voro vänner. Och
dock voro de verkligen vänner, utan att de visste
det själva. Som elvaårig livegen gosse togs
Wanjuschka upp i huset, då Olenin var i samma ålder.
När sedan Olenin blev femton år, sysselsatte han
sig en tid med att undervisa Wanjuschka. Han
lärde honom att läsa franska, varöver Wanjuschka var
mycket stolt och i ögonblick, då han var vid gott
lynne, lät han höra bara franska glosor och fraser,
som han alltid ledsagåde med ett dumt skratt.
Olenin sprang uppför trappan och öppnade
dörren till förstugan. Marjanka, som var klädd blott
i ett rosenfärgat lintyg eller lång skjorta, såsom
kosackkvinnorna vanligtvis gå inomhus, sprang
förskräckt tillbaka från dörren, tryckte sig tätt intill
väggen och betäckte den nedre delen av ansiktet med
den vida ärmnen på sin tatariska skjorta. När
Olenin öppnade mera på dörren, fick han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
