Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halvmörkret se den unga kosackkvinnans hela höga, smärta
gestalt. Med ungdomens hela nyfikenhet märkte
han genast de sköna, ungdomliga former, som
tydligt trädde fram under den tunna skjortan och de
vackra, mörka ögonen, som med ett uttryck av
barnslig förfäran och rädd nyfikenhet voro riktade på
honom.
”Det är hon”, tänkte Olenin. ”Nå, det finns nog
många sådana”, tänkte han sedan, när han öppnade
den andra dörren. Den gamla Ulitka låg på knä,
också i blotta linnet, med ryggen vänd åt honom,
och skurade golvet.
”God morgon, mor lilla; jag har kommit för
inkvarteringens skull”, började han.
Utan att stiga upp svarade kosackhustrun, i det
hon vände sitt elaka, men ännu ganska vackra
ansikte mot Olenin:
”Vad skall du göra här? Gör du narr av mig?
Jag skall ge dig, jag! Må pesten komma över dig”,
skrek hon, drog ihop ögonbrynen och blängde ilsket
på honom. Olenin, som hade trott, att de trötta,
tappra kaukasiska trupperna skulle vara välkomna
överallt, och i all synnerhet hos kosackerna, deras
vapenbröder, blev alldeles förbluffad över detta
mottagande.
Utan att visa sig förargad ville han söka att
klargöra, att han skulle betala inkvarteringen, men hon
överröstade honom.
”Varför har du kommit hit? Vänta du bara, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
