Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nej, jag är fänrik. Men var har du skjutit de
där fasanerna?”
”I skogen sköt jag tre stycken hönor”, sade han
och vände mot fönstret sin breda rygg, på vilken tre
fasaner dinglade, med sitt blod fläckande jackan.
”Har du sett sådana förr? Om du vill ha, så får
du gärna ett par”, och han räckte två fasaner genom
fönstret. ”Är du också jägare?”
”Ja, jag sköt själv fyra stycken under marschen.”
”Fyra! Jo, det var en hög”, sade den gamle
spefullt. ”Nå, tycker du om att dricka då? Dricker
du vin?”
”Ja varför inte. Jag dricker rätt gärna.”
”Ah, du tycks vara en hygglig karl; vi måste bli
vänner.”
”Gott! Kom in då!” sade Olenin, ”så ska vi ta
oss ett glas.”
”Det är bra, jag kommer”, svarade gubben, ”men
se där, tag fasanerna!”
Man kunde se på den gamles ansikte, att fänriken
föll honom i smaken, ävensom att han genast hade
förstått, att det hos fänriken skulle gratis bestås
något att dricka, och därför kunde det väl vara lönt
att skänka bort ett par fasaner.
Efter några ögonblick syntes Jeroschkas väldiga
gestalt i dörröppningen, och Olenin märkte nu först
riktigt, huru jättestor och muskulös hans kropp var.
Ehuru hans rödbruna ansikte, som omgavs av ett
yvigt, vitt skägg talade om ålder och strapatser, få-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
