Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rat som det var av dylika rynkor, viro dock
musklerna på hans armar, ben och skuldror ovanligt
ungdomliga. På huvudet syntes genom det korta håret
djupa ärr, den seniga, kraftiga halsen, med sina
stora ådror, låg i styva veck, likscm på en oxe. De
koppärriga händerna voro sargade och skråmiga.
Med lätta och raska steg trädde han över tröskeln,
ställde bössan i en vrå, kastade en hastig överblick
över rummets inredning och bohag. Han förde med
sig en stark, men icke obehaglig lukt av vin,
brännvin, krut och blod.
Jeroschka bugade sig för helgonbilderna, strök sig
över skägget och gick fram till Olenin, vilken han
räckte sin tjocka, svarta hand.
”Kosschkildii!” sade han, vilket på tartariska
betyder: ”Frid vare med dig!”
”Koschkildii!” svarade Olenin och tog den
framräckta handen.
”Asch, du vet inte, hur det skall gå till”, sade
Jeroschka och skakade förebrående på huvudet. ”Då
man säger: Koschkildii \” till dig, så skall du inte
svara ”koschkildii”, utan: ”Allah rasi, bo sum, Gud
hjälpe dig!” Men jag skall nog lära dig, jag. En
gång var här en ryss, Ilj a Wosseitsch, och vi blevo
vänner. Det var en duktig pojke, han kunde supa
och röka och jaga. Och en sådan jägare! Jag
lärde honom allt!”
”Vad skall du lära mig då?” frågade Olenin, som
mer och mer intresserade sig för gubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
