Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XI - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han inte! Är det inte så, far lille? Därför tycka
inte heller de våra om mig, men det gör detsamma.
Jag är en glad människa, och tycker om alla! Jag
är Jeroschka, ser du, far lille!” Och den gamle
klappade Olenin vänligt på axein.
XII.
Emellertid hade Wanjuschka lyckats att få
hushållet i ordning. Han hade till och med låtit raka
sig av kompaniets barberare och så hade han dragit
byxorna utanför stövlarna till tecken, att han låg
inkvarterad, dessutom var humöret det allra bästa.
Han iakttog noga Jeroschka, men såg ej med
alldeles blida ögon på honom; han betraktade honom
ungefär som ett vilt djur, vars make han aldrig
skådat, skakade på huvudet över det av honom
tillsmutsade golvet, tog ett par tomma flaskor och gick att
söka upp värden.
”God dag, vän”, sade han, ty han hade föresatt
sig att vara så hövlig som möjligt. ”Min herre har
befallt mig att köpa vin; tappa upp litet åt mig.”
Gubben svarade ej. Flickan stod framför en liten
tartarisk spegel och band en halsduk om huvudet,
men vände sig om och såg tyst på Wanjuschka.
Inte heller hon sade något.
”Jag skall betala det kära ni”, återtog Wanjuschka
och skramlade med pengarna i fickan. ”Om ni bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
