Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ä’ hyggliga, så ska’ vi också vara hyggliga och så
blir nog allting gott och väl!”
”Hur mycket vill du ha?” frågade den gamla i
kort ton.
”Två flaskor.”
”Gå flicka och tappa i”, sade Ulitka till sin dotter.
”Giv honom av det uppslagna fatet, min unge, hör
du?”
Flickan tog nycklarna och gick ut, följd av
Wanjuschka.
”Kan du säga mig, vem den där flickan är?”
frågade Olenin sin gäst och visade på Marjanka, som
i samma ögonblick gick förbi fönstret.
Den gamle blinkade med ögonen och stötte till
Olenin med armbågen.
”Vänta en smula”, sade han och böjde sig fram
mot fönstret. ”Hm, hm!” harsklade han sig,
”Mar-januschka! Min lilla Marjunka! Älska mig en
smula, min flicka lilla! Jag är en gammal muntergök”,
viskade han till Olenin.
Flickan gick emellertid förbi fönstret, utan att ens
vända på huvudet och svängde livligt och graciöst
med armarna på det för kosackkvinnorna
utmärkande koketta, ungdomliga sättet. Ett ögonblick såg
hon med sina djupa, mörka ögon på gubben.
”Älska mig, försök, du skall bli lycklig”, ropade
Jeroschka efter henne. ”Jag är allt en tusan till
karl, en gammal skämtare”, tillade han. ”Är det inte
en präktig flicka, eller hur?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
