Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ack, kom... det är något, jag vill säga dig”,
viskade han, ”Maschinka kom!”
Marjanka skakade nekande på huvudet, men log.
”Marjanka, hör då Marjanka, mor säger, att du
skall komma till kvällsmaten”, ropade Marjankas
lille bror, som kom springande.
”Jag kommer strax”, svarade flickan, ”gå ensam
så länge, jag kommer efter.”
”Jag skall också gå hem”, sade Lukaschka och
steg upp. Han försökte se likgiltig ut, men kunde
knappast återhålla ett leende, då han försvann
bakom hörnet.
Natten hade nu fullständigt sänkt sig över byn;
stjärnorna glänste på himlen. Byns gator voro
mörka och tomma. Nazarka dröjde ännu på
gräsbänken hos kvinnorna, och man hörde deras skratt samt
ljudet av Lukaschkas steg, då han långsamt gick
ifrån flickorna. Plötsligt sprang han tyst och lätt,
med dolken i handen, men icke hem, utan i riktning
mot fänrikens stuga. Sedan han hade sprungit
genom två gator och slagit in på en tvärgata, tog han
av sig jackan och kröp ihop i mörkret i skuggan av
en häck.
”Vänta du”, sade han för sig själv och tänkte på
Marjanka, ”du skall inte hålla mig för narr. Vänta
bara, du sturska flicka!”
Ljudet av en flickas lätta steg väckte angenäma
förväntningar hos honom; han lyssnade och log
inom sig. Marjanka kom med raska steg alldeles inpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
