Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Hon höll en trädgren i handen och slog
med den i häcken. Lukaschka reste sig upp.
Marjanka ryckte till och stannade. ”Ack, du välsignade
människa, så du skrämde mig! Varför gick du inte
hem?” sade hon skrattande.
Lukaschka fattade med ena handen om flickans
liv och med den andra tog han henne under hakan.
”Jag måste tala vid dig... Jag måste...” Hans
stämma skalv.
”Undrar just, vad du kan ha att säga mitt i
natten”, återtog Marjanka. ”Mor väntar på mig, och
du kan gå till din skatt!” Hon slet sig lös från
honom och sprang några steg. När hon kom till
häcken vid sin stuga, stannade hon och vände sig till
kosacken, som sprungit efter henne och bad henne
dröja litet.
”Nå, vad är det då, som du har på hjärtat,
nattsvärmare där?” Och hon skrattade åter.
”Skratta inte åt mig, Marjanka, hör du! Har jag
en skatt, så må hin ta henne! Säg blott ett ord, och
jag är din, jag skall göra, vad du vill, förstår du!”
Han skramlade med pengarna i fickan. ”Alla andra
ha roligt, men jag? Men du unnar mig ingen
glädje, Marjanuschka!”
Flickan stod tyst framför honom. Med nervös
iver bröt hon sönder grenen, som hon höll i handen,
i små, små bitar.
Lukaschka bet ihop tänderna och knöt näven.
”Vänta, alltid bara vänta! Som om jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
