Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inpå dig. Det är en gammal vildsvinshona. ”Hon
vädrar”, tänker du och rör dig icke, men hjärtat
dunkar som en hammare i bröstet på dig. Dunk! Dunk!
Dunk! I våras en dag, kom just en hel hjord inom
bösshåll för mig. ”I Fadrens, Sonens och den
Helige Andes namn”, sade jag och skulle just till att
skjuta, då suggan grymtade till smågrisarna: ”Barn,
akta er, det är farligt! Där sitter en människa!” och
borta voro de ögonblickligen i buskarna.
”Vad för något? sade suggan, att det satt en
människa där?” frågade Olenin.
”Vad tänker du på? Tror du, att de djuren äro
dumma? Nej, de äro klokare än människorna och
med all orätt kallas de för svin. De veta allt. En
människa går till exempel över ett vildsvinspår utan
att märka det, men när djuret sedan kommer,
märker det genast människospåret, fnyser och tar till
flykten, således har det förstånd. Du känner lukten
av dem, men de höra dig. Du vill döda dam, men de
vilja gå omkring levande i skogen. De ha sin lag,
liksom du har din. De äro Guds skapade varelser,
fast de äro svin, de äro icke sämre än du. Ack!
Vad nyttar det att säga! Människan är dum,
mycket dum!” upprepade gubben flera gånger och böjde
fundersamt ned huvudet.
Även Olenin blev tankfull. Han steg ned för
trappan och gick stillatigande fram och tillbaka på
gården med händerna på ryggen.
Jeroschka vaknade åter upp ur sina funderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
