Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oeldade spisen stod ett lerkärl, som var fyllt med en
mjölkartad vätska. Ovanpå spisen skrek en falk
och försökte göra sig lös från sitt snöre och på
kanten satt helt lugn en hök med huvudet på sned,
tittande åt höger och vänster. Jeroschka själv låg
i blotta skjortan på ryggen i en säng, som var alltför
kort åt honom och som stod emellan väggen och
spisen, dit hans stora fötter nådde ända upp. I hela
rummet och särskilt i gubbens närhet kändes samma
starka, icke obehagliga lukt, som alltid följde den
gamle, var han gick.
”Är du hemma, gamle farbror?” ropade en
kraftig stämma genom fönstret, på vilken Jeroschka
genast igenkände sin granne Lukaschka.
”Ja visst är jag hemma, kom in!” ropade den
gamle. ”Lukaschka, Marka, varför kommer du till
mig, eller skall du gå till posteringen?”
Vid den gamles rop slog höken förskräckt med
vingarna.
Gubben tyckte om Lukaschka, annars hyste han
ett djupt förakt för den nya kosackgenerationen.
Dessutom gåvo också Lukaschka och hans moder den
gamle grannen ej så sällan vin, grädde och andra
förnödenheter, som Jeroschka saknade. Gubben,
som hela sitt liv vetat att lämpa sig efter
ögonblickets krav, förstod alltid att på ett praktiskt sätt göra
sina tycken och önskningar begripliga.
”De ha råd till det!” sade han för sig själv. ”Jag
ger dem i stället då och då en fasanhöna eller annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
