Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bultade med en käpp, för att den skulle bli mjuk.
Han lade därpå fisken på sin enda blå tallrik och
satte fram denna på bordet.
”Allting har jag, till och med en bit att bjuda på,
Gud vare lov”, sade han belåtet. ”Nå hur är det
med Mossev?”
Lukaschka berättade, huru underofficeren tagit
från honom geväret och frågade Jeroschka om hans
mening om saken.
”Låt honom behålla bössan”, sade gubben. ”Ger
du honom den inte, så får du heller ingen belöning.”
”Vilken belöning då? De säga att jag ännu inte
är myndig.[1] Men bössan var en präktig pjäs, från
Krim, värd sina 80 rubel.”
”Ack, bry dig inte om den. Jag hade en gång en
historia med ryttmästaren. ”Ge’ mig en häst”, sade
han, så skall jag föreslå dig till fänrik.” Men jag
gav honom ingen och blev heller inte någonting.”
”Ja, men ser du, jag måste köpa mig en häst, och
det säges, att man ej kan få en häst på andra sidan
floden under femtio rubel. Och mor har ännu ej
sålt vinet.”
”Asch! Bekymra dig inte om den saken! När jag
var så gammal, som du, hade jag redan stulit en hel
hop hästar från nogajerna och drivit dem över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
