Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ken”, sade Olenin. ”Tag fram krut och
förladdning, Wanjuschka!”
”Böta”, skrek gubben.
”Du t h é’, v o u 1 e z-v o u s?” sade
Wanjuschka och skrattade.
”Vad pratar du för smörja? Du är inte en av
de våra”, skrek gubben och visade tänderna.
”En gång är ingen gång”, skämtade Olenin och
drog på sig sina stora stövlar.
”Nå för en gångs skull kan man väl förlåta”,
sade Jeroschka, ”men försover du dig nästa gång,
får du böta ett mått vin. Blir det varmare, så få vi
ingen hjort inom synhåll.”
”Och få vi se honom på nära håll, så är han
klokare än vi”, sade Olenin, upprepande den gamles
ord kvällen förut. ”Vi kunna inte överlista
honom.’’1
”Ja, skratta du; skjut först en, sedan kan du
prata. Men skynda på nu. Se där kommer också din
värd till dig”, sade Jeroschka, som tittade ut genom
fönstret. ”Det var tusan, vad han har riggat upp
sig. En ny jacka har han på sig, så att du skall se,
att han är officer. Ack, ett sådant herrskap!”
Wanjuschka kom nu in och anmälde, att värden
ön:kade tala med hans herre. ”L’a r g e n t”, sade
han djupsinnigt för att förbereda sin husbonde på
orsaken till besöket.
Strax därpå inträdde värden, klädd i uniform med
axeitränsar och blanka stövlar, det senare en säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
