Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synt lyx hos kosackerna. Leende och med
trippande steg kom han in i rummet och hälsade på Olenin.
Ilja Wassiljewitsch var en bildad kosack. Han
hade varit i Ryssland, var skollärare och framför
allt: Adelsman. Han ville också göra intryck av att
vara adelsman, men trots hans självbelåtenhet och
den anlagda, yttre polityren, märkte man genast på
hans oroliga sätt och meningslösa prat, att han var
en annan Jeroschka. Ännu tydligare såg man det
på hans väderbitna ansikte, händerna och den röda
näsan. Olenin bad honom sätta sig.
”God dag, far lille, Ilja Wassiljewitsch”, sade
Jeroschka, i det han steg upp och bugade sig djupt
och, såsom det föreföll Olenin, ironiskt.
”Åh, farbror, är du också här?” sade Ilja och
nickade vårdslöst.
Ilja var en fyrtio års man, med grått, spetsigt
skägg, liten, fin och torr, men välbehållen för sina
fyrtio år. Han var tydligen rädd, att Olenin skulle
få den uppfattningen, att han var en vanlig kosack,
och han önskade därför genast övertyga honom om
sin bildning. ”Det är vår egyptiske Nimrod”, sade
han och vände sig med ett självbelåtet leende till
Olenin och visade på den gamle, ”en jägare med
Guds nåde, den förste hos oss i allt! Men ni
känner honom redan?”
Jeroschka såg på sina fötter, som vore beklädda
med fuktiga läderskodon. Han skakade eftertryck-
Tolstoj II 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
