Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom gå förbi fönstret, klädd i en gammal, trasig
dräkt med ett fisknät på ryggen.
”Den spetsboven”, sade Jeroschka och drack ur
sitt te. ”Skall du verkligen betala honom sex rubel?
Det är oerhört! Den bästa stugan i hela byn kan
man få för två rubel. En sådan best! Jag lämnar
dig min stuga för tre rubel”, sade gubben.
”Nej, nu stannar jag här”, sade Olenin.
”Sex rubel! Det är ju vansinnigt betalt”, återtog
den gamle. ”Låt oss få litet rödvin, Ivan!”
Klockan var nära åtta på morgonen, när Olenin
kom ut med den gamle på bygatan, sedan de hade
ätit och druckit. Framför porten stod en tungt
lastad vagn. Marjanka, klädd blott i linnet, med en
vit duk på huvudet, omsvept ända ner till ögonen,
höll i handen en gren och drog oxarna efter sig med
ett rep, som var bundet om deras horn.
”Mamma lilla” sade gubben och gjorde min av att
vilja omfamna Marjanka. Men Marjanka svängde
skrattande grenen framför sig och hennes vackra
ögon strålade.
Olenin kände sig glad till mods.
”Nå ska’ vi gå, eller hur? sade han och kastade
bössan över axeln. Han kände den unga flickans
blickar vila på sig.
”Huj, huj!” klingade Marjankas stämma och
strax därpå hördes vagnens knarrande. Under hela
vägen genoni kosackbyn och ängsmarkerna pratade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
