Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jeroschka oavbrutet. Han kuncle inte glömma TI ja
och utöste sig över honom.
”Varför förargar du dig så över honom?” frågade
Olenin.
”En sådan gnidare! Jag kan inte tåla honom”,
sade gubben. ”Vem sparar han åt? Han har redan
två stugor och en trädgård har han roffat ifrån sin
bror. Och en sådan tusan han är att sätta upp
skriftligt ! Precis som han skriver, så blir det. För vem
spar han? Han liar en pojke och en flicka, som skall
gifta sig, och så har han ingen mera.”
”Nå, så spar han väl till hemgiften då”, sade
Olenin.
”Vilken hemgift? En sådan vacker flicka tar man
utan hemgift. Men den gnidaren vill blott ge henne
åt en rik man. Han vill komma åt en stor brudlösen,
som hos kirgiserna. Lukaschka, kosacken, min
granne och släkting, en duktig pojke — han som dödade
abreken — har länge friat till henne, men fadern
ger inte med sig. Han förebär än ett, än ett annat;
han säger, att flickan är för ung ännu. Men jag
vet nog, vad han tänker. Men Lukaschka får henne
nog, han är den bäste kosacken i stanitzan; han har
dödat en abrek och han får korset.”
”Men, vad säger du? Jag såg i går afton, då jag
promenerade på gården, att flickan kysste en
kosack”, sade Olenin.
”Du -juger!” ropade gubben nrh stannade.
”Vid Gud!” sade Olenin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
