Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nu följa vi hundarna. Vi skola driva upp en
fasan, och du kan skjuta honom.”
”Har du också slagit för Marjanka?”
”Nu tittar jag på hunden”, sade gubben och
pekade på sin älskling, Ljam. ”I kväll skall jag
berätta mera.”
De tego. När de hade gått omkring hundra steg,
stannade gubben och pekade på en gren, som låg
tvärs över vägen.
”Vad tror du om den?” sade han. ”Du tror, att
det gör ingenting, att den ligger där? Nej, den är
till ondo.”
”Varför till ondo?”
Han skrattade. ”Du vet då ingenting ännu. Hör
på vad jag säger. När en gren ligger så där, skall
du aldrig kliva över den, utan du måste gå omkring
den eller kasta den åt sidan och säga: ”I Faderns,
Sonens och den Heliga andes namn.” Se’n kan du
gå med Guds hjälp. Så har jag fått lära mig av
gammalt folk.”
”Sådana dumheter!” sade Olenin. ”Tala hellre
om Marjanka. Det är således Lukaschka, hon
tycker om?”
”Stilla! Var tyst!” viskade gubben, på nytt
avbrytande samtalet. ”Giv akt nu, vi skola gå tvärs
igenom skogen.”
Och han slog in på en liten smal väg, som ledde in
i vildaste, tätaste skogen. Han gick på sina läderskor
med knappt hörbara steg. Ofta såg han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
