Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVIII - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förargad om på Olenin, när denne gjorde något buller
med sina stora stövlar eller fastnade med sin bössa
i grenarna.
”Gör intet buller; gå tyst, soldat”, viskade gubben
förargad.
Man kände i luften, att solen var uppe. Dimman
skingrades, men svepte ännu omkring trädtopparna.
Skogen syntes oerhört hög, för varje steg tycktes
trakten förändra sig, vad som såg ut som ett träd,
visade sig vara en buske, och vassrören sågo ut som
träd.
XIX.
Dimman skingrade sig delvis och lät de våta
vasstaken träda fram, delvis förvandlade den sig i dagg
och fuktade vägen och gräset längs inhägnaderna.
Från alla skorstenar steg röken upp. Folket kom
från kosackbyn, somliga för att gå ut på fälten eller
till floden, andra gingo till posteringen. De båda
jägarna gingo bredvid varandra på den våta
gräsbevuxna vägen, hundarna sprungo bredvid och
viftade på svansen då de sågo på sina herrar.
Tusentals flugor surrade i luften, förföljde jägarna och
slogo sig ned på deras ryggar, ögon och händer.
Luften var fylld av doften från det fuktiga gräset
och skogen. Olenin såg sig ofta om efter vagnen,
på vilken Marjanka nu satt och drev på oxarna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
