Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XIX - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avlägset återljöd i den tysta skogen. Olenin höll
blicken skarpt fästad på den gröna småskogen,
slutligen såg han sig om till den gamle. Jeroschka stod
orörlig med bössan tryckt mot bröstet. Mössan hade
glidit ned på nacken på honom, och ögonen gnistrade
med ovanlig glans.
”Fördömt!” sade han och kastade i vrede geväret
på marken. ”Här stod han, den här vägen skulle
han ha kommit! dumhuvud!” och gubben började
slita av sig skägget, ”dumskalle! Svin!” fortfor han.
Alltjämt hörde man den skrämda hjortens flykt i
fjärran.
Det började att skymma, när Olenin med den
gamle kom hein igen. Han var trött och hungrig, men
kände sig uppfriskad. Middagen var färdig, han åt
och drack med Jeroschka, så att han blev riktigt
varm och glad till mods. Så gick han ut på trappan,
därifrån han kunde se bergen i solnedgången.
Gubben började åter med sina ändlösa berättelser om
jakter, om abrekerna, om sina kärestor och om sitt
sorglösa liv. Marjanka gick ut och in över gården,
och hennes kraftiga, ungdomliga former avtecknade
sig tydligt under linnet.
XX.
Följande dag gick Olenin ensam, utan Jeroschka,
till den plats, där hjorten hade blivit uppskrämd. I
stället för att taga omvägen genom porten, kröp han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
