Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorn alla andra i kosackbyn, genom häckar och över
inhägnader. Han hade knappt hunnit att plocka bort
törnena, som därvid fastnat i kläderna, förrän hans
hund, som sprungit förut, redan drev upp ett par
fasaner. Och han hade inte väl kommit in i
busksnåren, förrän vid varje steg fasaner flögo upp. I tolv
skott sköt han fem fasaner och han ansträngde sig
så, när han kröp efter i snåren, att svetten lackade
av honom. Han lockade tillbaka hunden, spände ned
bösshanen, lade en kula i sin med skrot laddade
bössa, viftade bort myggorna med sina vida jackärmar
och begav sig tyst till samma plats, som dagen förut.
Men han kunde icke hålla tillbaka hunden, som själv
tog upp spår på vägen, och han sköt ytterligare två
fasaner, så att han först bort emot middagen hann
fram till stället.
Dagen var mycket klar, lugn och varm. Miljarder
flugor betäckte hans ansikte, rygg och händer, och
hundens hela rygg var även alldeles betäckt av dem.
Olenin sökte förgäves att göra sig kvitt dem. Det
förekom honom nästan omöjligt att uthärda en
sommar i denna trakt. Han hade just beslutat att bege
sig på hemväg, då han kom att tänka på, att
människor, likväl faktiskt levde här, och han beslöt sig för
att hålla ut och prisgiva sig åt flugstingen. Och,
sällsamt nog, mot middagstiden blev denna känsla
nästan angenäm. Det föreföll honom, som skulle
skogen — utan denna atmosfär av flugor, utan dessa
täta mv£r sr svärmar, som hans händer ströko bort från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
