Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Är teet färdigt, Wanjuschka?” ropade han
muntert, utan att titta åt ladan. Till sitt stora nöje
trodde han sig märka, att Marjankas vackra huvud
fortfarande kikade ut ur ladan efter honom, men han
såg sig icke om. Då han hoppade av hästen, gjorde
han en oskicklig rörelse, så att bössan blev hängande
i en av stolparna på trappan. Förskräckt såg han
sig om åt ladan, men kunde icke upptäcka någon.
Han gick in i sitt rum, men kom strax därpå ut igen
med en bok och sin pipa. Han satte sig, där
morgonsolens skarpa strålar icke kunde nå honom och
ända till middagen rörde han sig icke ur stället. Han
hade tänkt att skriva brev, något som han länge
uppskjutit, men han kunde icke besluta sig för att
lämna sin vrå på trappan och stänga in sig i sitt rum.
Värdinnan eldade på ugnen, den unga flickan drev
boskapen ut på betet och när hon återvände, började
hon att samla upp fårspillningen och lägga den i
högar. Olenin läste, men förstod icke ett ord av vad
som stod i den uppslagna boken framför honom.
Oupphörligen svävade hans blickar bort till den unga
kraftiga flickgestalten, som rörde sig framför honom.
Antingen hon stod i husets fuktiga skugga eller mitt
på gården, som var belyst av solens heta strålar och
där hennes smärta, ljusklädda skepnad kastade en
mörk skugga, var han alltid rädd att gå miste om en
enda av hennes rörelser. Han var förtjust över att
se, huru fritt och behagfullt hon rörde sig, huru det
rosenfärgade linnet, som var hennes enda beklädnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
