Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modiga omkvädet: ”ai—dai—dalalai.” jeroschka
översatte orden:
”En ung tscherkess drev hjorden till bergen.
Medan han var borta, kommo ryssarna, brände ned
auln, dödade alla männen och förde bort kvinnorna
i fångenskap. Så kom gossen tillbaka från bergen.
Där auln hade legat, var nu öde plats. Hans moder,
hans bröder, hemmet — allt var borta. Endast ett
träd återstod. Gossen satte sig under trädet och
grät: ”Så ensam som du, har också jag blivit”;
och han klagade: ”ai—dai—dalalai!”
Och denna sorgliga, hjärterörande refräng sjöng
den gamle om och om igen.
När han hade slutat visan, ryckte han plötsligt
ned en bössa från väggen, sprang ut på gården och
sköt av två skott i luften, sedan sjöng han åter och
ännu sorgsnare: ”ai—dai—dalalai—ah!”
Olenin sprang efter honom ut på trappan och
betraktade stilla den mörka stjärnhimmeln, mot vilken
blixtarna av skotten avtecknade sig. I värdfolkets
stuga var ljus, och man hörde röster. Flickorna
stodo i grupper på gården, vid trappan och under
fönstren. Några kosacker kommo springande från
visthuset.
”Varför stannade du ej på förlovningsfesten?”
frågade Olenin.
”Gud vare med dem”, svarade den gamle, som
tydligen på något sätt blivit sårad. ”Jag vill inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
